Thiilde den vilde

Igår fick jag besök av två tjejer som jag gick högstadiet med, Daphne med sin ljuvliga 1 månads bebis och Rebecca.
Har typ inte träffat dem på 9 år, och det var väldigt trevligt att sitta och prata och fika några timmar trots min förkylning. (Ni har inte missat att jag är väldigt förkyld va?;p)
Sen på kvällen igår frågade Alex lite om fikan;
A- daphne hade alltså barn, har Rebecca också det?
T- nä, men hon ska nog odla med sin kille snart. Hon pluggar nu.
A- aha, vad pluggar hon då?
T- eh, alltså.. Det har jag glömt.
A- frågade du inte?
T- nä vi pratade liksom inte riktigt om sånt.
A- nähä, vad pratade ni om då? Bara minnen och sånt?
T- nä, vi pratade inte om det heller. Vi pratade bara graviditeter, förlossningar, mammapenning, barnkläder och sånt..
A- åh, det låter ju som en väldigt intressant dag för Rebecca utan barn då..

Det fick mig att tänka lite, och ja, jag är "sån" nu.. En sån som gärna berättar för folk om moderkakspositioner, öppningsarbete under förlossning och diverse andra saker som är totalt ointressanta och även skrämmande om man inte har barn!
Jag minns hur jag själv var före Benjamin, pratade folk om förlossningar och sina barn, då tappade jag intresset direkt.. Och lovade mig själv "när jag får barn ska jag aldrig bli sån!".. Och här är jag nu. En tråkig mamma..