Thiilde den vilde

Jag var beräknad att föda den 13:e oktober, men hade en inbokad tid för eventuell hinnsvepning torsdagen den 3:e (alltså vecka 38+3) för att se om det eventuellt kunde kicka igång mig lite tidigare då jag hade ont och mådde uselt psykiskt av sömnbrist osv.

Kvällen innan, var vi på föräldramöte på Benjamins dagis, och på deras oerhört (o)bekväma stolar började jag känna tätare ondare förvärkar som sedan höll i hela natten till torsdagen. På morgonen sa jag till Alex när han åkte till jobb "idag kommer bebis" och han tittade bara på mig som "ja ok, vill du tro de så..", samma respons när jag skrev till min bror och hans fru att vara beredda på att ha Benjamin över natten för att jag tror bebis kommer. 

Under förmiddagen tilltog värkarna och gjorde mer och mer ont, men jag bet ihop och lekte med Benjamin, sprang på ärenden och sen äntligen klockan 13 gick jag för att få min hinnsvepning.. Den otrevliga tanten förklarade dock innan hon ens undersökt mig att "vi har bestämt att trots allt vänta en vecka med att hinnsvepa dig". *~\^$?<$£!!!

"-jaha?! Jaja, men jag har värkar NU iallafall så jag tror du slipper nästa vecka med då!!" Svarade en arg Thilde. Då undersökte hon mig iallafall och konstaterade att jag var öppen 2cm med buktande hinna(betyder att man kan ta hål på vattnet). Så hon fick vackert skicka mig vidare till förlossningen istället och behålla sin fina hinnsvepning för sig själv!

Klockan 14 skrevs jag in på förlossningen, värkar varannan minut som gjorde ondare och ondare. Jag smsade Alex att nu får han nog komma hem från jobbet illa kvickt!

Klockan 15 fick jag byta till ett rum med badkar för att se om det kunde lindra värkarna lite. Då kom även en styck Alex. 

Klockan 16 erbjuds jag en morfinspruta mot smärtan, det vill jag först inte ha för jag har för mig jag mådde dåligt av den när jag fick det med Benjamin. Men jag tar den ändå av nån anledning.. Och jag hade rätt, den tog inte bort min smärta alls, däremot fick den mig att tacka Alex för hjälpen till toaletten genom att spy 100 liter lingonsaft över både honom och toalett! ;p

Klockan 19 har jag så ont i värkarna som kommer nästan utan pauser att jag vill hoppa ut genom fönstret. Bara öppen 3 cm. Precis som med Benjamin är jag för spänd för att kunna öppna mig. Jag ber barnmorskan ta hål på vattnet och ge mig epidural illa kvickt för att det nog kommer börja gå snabbt.

Klockan 20 känns allt kanon, jag har fått vila lite pga epiduralen dock har den gjort mig så pass avslappnad att jag knappt har/känner några värkar. Bestämmer mig för att testa att gå på toaletten och se om det kickar igång värkarnas kraft igen., på toaletten säger barnmorskan åt mig att "känn mellan benen", eh okej? Jag känner mellan benen.. Får panik! Där är ett huvud!!!! Barnmorskan får ett skrattanfall när jag kastar mig upp från toaletten och springer in till sängen medan jag läxar upp henne för att hon skrämmer mig så haha. 

Klockan är nu runt 20.30 och huvudet är självmant påväg ut, jag är för bedövad för att känna värkar, och jag vill minsann inte ligga med min stackars sons huvud halvt ute hela natten! 

Så klockan 20.40 börjar jag stånka! Att kalla det "krysta" vore att ljuga. Jag stånkade ut detta barnet för kung och fosterland. Och 8 minuter senare, klockan 20.48, så föddes vår andra son!

Vår första reaktion? "Vad tjock han är?!" Haha. På förra ultraljudet för ca 2 veckor sen hade de sagt att bebisen vägde Max 2,6 kilo och nog inte skulle väga mer än runt 3 kilo när han föddes.. Så tänk er förvåningen när man trycker ut barnet 2 veckor tidigare och han ändå är större än vad Benjamin var! :) 

Varken jag eller Alex kunde varit mer nöjda med förlossningen. Allt flöt på kanon, det var bara jag som födde i Ystad den dagen så vi hade personalens fulla uppmärksamhet och de var så bra mot oss och lyssnade noga på allt vi sa. Underbara var dem!

Fin som en docka är han, lik sin bror, men en kopia av mig som bebis fast med sin pappas haka <3 helt perfekt, med det tjockaste finaste mörka håret. Jag är nu stolt mamma till de två finaste pojkarna <3