- i can see clearly now..

Jag har ett synfel, och ser verkligen U. S. E. L. T! Innan har jag haft linser, men sen mitt sista par gick ut för 3 år sen, så har jag liksom låtit bli att hämta ut nya. Jag har under dessa åren pga mitt synfel blivit mobbad av min familj för mitt konstanta kisande, och bekanta som mött mig och hälsat på stan har tyckt jag är en bitch som inte hälsar tillbaka (ser dem ju inte!) inte heller har jag kunnat se mina barns ansiktsdrag när de sitter i vagnen, att titta på tv är knappt lönt, ser ju varken texten eller vad som pågår utan får hela tiden störa den bredvid "vad hände nu?! vad gjorde han?! vem är det?!" och så vidare och så vidare. 
MEN idag fick jag nya linser, och har ni någon gång vart hemma hos nån med den senaste bästa bildskärmen på sin tv med onaturligt bra tydlig skarp skärpa? Lite så känns de för mig nu när jag går på stan, jag blir lite skrämd av allt jag ser! Minsta lilla sten, minimal text på fönster, folks svettringar, bladen på träden, bilarnas registrerings skyltar.. Jag är rädd, och så jäkla lycklig!

Egentligen vill jag ta en bild och visa er hur tydligt allt är, men kom på att det bara skulle bli en vanlig bild ju haha! Men, en selfie på mitt öga med lins kan jag fixa!  



- eksem och E330

Till höger och vänster får man ofta höra om all skit vi stoppar i oss och våra kroppar. Det är e-nummer hit och e-nummer dit, en hel djungel! Jag tillhör de utav oss som slår dövörat till i panik över all "propaganda" med inställningen att "allt är tydligen farligt på något vis, så jag lever hellre i ovisshet och stoppar i mig allt och hoppas på det bästa..". 
Men, sedan jag var liten har jag haft problem med eksem. Till en början främst böjveckseksem, som sedan i tonåren blev värre och började sätta sig främst i ansiktet. Jag gick på mängder av läkarbesök och allergitester som aldrig visade något, vilket betydde att läkarna istället skrev ut kräm efter kräm, jag minns hur jag grät och skrek när jag smorde in mig, jag minns den brännande smärtan, och frågorna om "varför måste jag ha det såhär?!". Ingen kräm hjälpte, och i snitt 3-4 månader per år har jag haft så mycket eksem främst i ansiktet, att jag inte velat gå till skola/arbete.. 
När jag var gravid med Benjamin, började jag bli torr igen och gick till läkaren för att jag ville ha en bra kräm innan eksemen bröt ut, resultatet av besöket blev en ny kräm, jag smorde in mig på kvällen och grät av smärtan direkt, morgonen efter hade jag blåsor i hela ansiktet och trodde jag skulle dö. Låg inne i 1 vecka på infektionskliniken med intravenös antibiotika.. 
Nu har jag precis haft en ny period med eksem hela ansikte/hals, och en bekant tipsade mig om att utesluta citronsyra, tydligen hade det hjälpt andra med eksem/astma/allergier., för första gången valde jag att ge något sådant "propaganda-aktigt" en chans! 
Jag började läsa innehållsförteckningar och insåg att alla krämer jag fått på recept eller köpt receptfritt innehöll citronsyra (E nummer 330) även mycket av min mat innehöll det. Jag fick verkligen läsa på för att hitta krämer utan och bytte till dem, nu har det gått cirka 1 månad, och jag är eksemfri!
Varför skrivs det inte om detta? Hur kommer det sig att INGEN av alla mina 100 läkare någonsin tagit upp detta? Tänk all ångest, pengar och smärta det hade besparat mig och antagligen många andra! 
Intressant fakta om citronsyra; Citronsyra är förhållandevis stark för att vara en karboxylsyra och används därför även som rengöringsmedel, exempelvis vid rengöring av badkar och toaletter. Den används även till att ta bort rost från stål.

Inom fotograferingen så har citronsyra använts som konserveringsmedel i vissa framkallare, för att avlägsna den gulslöja som kan uppstå vid framkallning medpyroframkallare och vid tillverkning avklorsilverpapper för att dessa ska bli mer hållbara.

Inom livsmedelsindustrin används citronsyra som surhetsreglerande medel med E-nummer 330.

Visst låter det som något smaskigt att stoppa i oss?.. 

Skrev detta inlägg snabbt medan jag ammade, uppdaterar nog med fler faktalänkar senare idag.

(http://www.allt2.se/fri-fran-allergi/index.html och http://www.jonkopingsposten.se/lokala-nyheter/citronsyra-bakom-besvar#.UxitnkC9LCQ)




- äcklig info

Nu kommer jag dela med mig lite mer än jag borde.. Och det är liksom lite äckligt fakta, så är ni känsliga bör ni sluta läsa nu ;)

En vanlig åkomma när man är gravid, är förstoppning.. Jag säger inte att jag varit det i 1 vecka, jag säger inte heller att det gör så ont att jag knappt kan stå upp, men det kan vara så.. :p

Alex försöker komma med tips så gott han kan samtidigt som han säger "det trodde vi inte att vi skulle diskutera, såna här saker, när vi började dejta.."

Hans senaste tips löd: "- det står i nyheterna att det finns salmonella smittat kött på Willys!! Perfekt!" Jag är inte lika lyrisk eller sugen på att skaffa ett släng av salmonella frivilligt, då har jag nog hellre magknip några dagar till.. Haha


- bekännelse

Tänkte avslöja en sak om mig själv; jag har sämst självförtroende samtidigt som jag har bäst självförtroende!
Alltid varit så, å ena sidan kan jag stå i spegeln och rynka på näsan (min GIGANTISKA näsa) åt mina stora bulliga kinder, breda höfter, tunna mun, hängande ögonlock, tråkiga hår, stora öron, minimala haka, olagligt långa ben och skeva framtänder.. För att i nästa sekund få för mig att jag är rätt snygg, OM jag står på det viset, ler sådär, böjer huvet si eller så, har på mig den tröjan till de byxorna eller om lampan är dimmad.
Däremot har jag märkt att man bryr sig lite mindre sen man fick barn av nån anledning. Inte på de viset att man inte tar hand om sig och sitter hemma i mjukis. Bara att man liksom känner sig lite nöjdare. :)

En annan sak jag också har blandade åsikter om är hur folk uppfattar mig som person.
Speciellt när jag lär känna nya människor, så överanalyserar jag lätt efteråt hur jag betedde mig, vad jag sa, osv.
Jag har lätt för att prata och ta plats, då tänker jag i efterhand "pratade jag för mycket? Avbröt jag? Sa jag något konstigt?" Jag pratar ofta innan jag tänkt klart tanken i huvudet, på gott och ont. Ibland blir det att jag yttrar åsikter halvdant så att min egentliga ståndpunkt inte kommer fram. Då blir de lite konstigt.
Sen får jag ofta för mig att folk kanske inte alls vill träffa mig egentligen, lite ala högstadiet typ, men att de gör de ändå.
Samtidigt som jag nästa sekund tänker att jag är så rolig att folk måste tycka om mig ändå.

Luddigt detta blev nu när jag försökte skriva det, inlägget blev inte riktigt som jag föreställde det i mitt huvud innan jag började skriva ;) well well


- en dag att radera, snälla

What a day! Sjukvården levererar som vanligt, NOT!
Senaste veckorna har jag haft väldigt ont i magen, mensvärk x2 typ. Igår tyckte Bvc att jag borde få en tid hos en barnmorska som skulle klämma och känna på magen för att se att allt står rätt till så att inte förlossningen "ställt till med något".. Fanns inga tider i rydsgård, så de ordande en i Ystad istället. Idag. De ville jag skulle ha med mig morgon urin..
Dagen började kanon, jag hittade inte det förbaskade provröret så fick kissa i en barnmatsburk..(inte kul sluta fnissa)
Sen tåget till Ystad, promenad till qvinnokliniken a 5 kilometer..
Och vad gjorde de sen då? INGET! Hon klämde inte ens på magen, utan sa bara "ät mer och gå upp i vikt så går det nog över". What?!
Nu skiter jag i detta, den dagen jag vaknar och spyr blod eller liknande kommer jag inte orka åka till läkaren. De kan fan ändå aldrig vara till hjälp!
Irriterad? Bara förnamnet!

Och som om inte det vore nog så slog nån idiot ner tågvärden på tåget hem så vi fick vänta på polis, och sedan vänta 1 timme på att få komma av tåget. Härligt med en bebis som är hungrig och övertrött!

Nä, nu har jag gnällt av mig tillräckligt! ;)
Gillar hur Apoteket för övrigt har placerat djur-hyllan passande bredvid man-hyllan. Mouha!


- spindelägg i ögat

Jag har varit helt frisk i säkert 1 vecka..! Utan minsta lilla fel, har jag varit.
Ingen yrsel, inget eksem, inget magont, ingen huvudvärk.. inte ens när jag känt efter riktigt hårt har jag kunnat känna något fel, inte minsta lilla ont i en tå eller någonting! INGENTING!
Visste det var för bra för att vara sant..;)
Nu kom nämligen en Ögoninflamation som ett brev på posten!
Den som är förvånad räcker upp en hand..

Thilde vara frisk och utan krämpor? Njae, vad är det för något? Ingen match ju.
Fast det skulle inte förvåna mig om det är en spindel som lagt ägg i mitt öga istället..

I vilket fall som helst, idag är det bloggfika i Malmö. Alla mammor/gravida osv är välkomna, inget svullet öga ska stå ivägen för det! Benjamin måste ju träffa sina eventuella skolkompisar liksom ;)


- In the world of amningshjärnor

Läste för ett litet tag sen i denperfektamammans blogg om hennes amningshjärna och kom att tänka på mig själv när jag fortfarande ammade Benjamin som mest. 
Amningshjärna är ett tillstånd och fenomen som drabbar alla ammande mammor mer eller mindre. 
På mig slog det till med full kraft när Benjamin var 3-4 veckor. Det är som om någon kommer och stjäl 97% av ens hjärnkapacitet ungefär. Man har inte koll på någonting..
När jag var drabbad (melodramatisk? nejdå) av detta fenomen brukade jag;
smörja mitt ansikte med tandkräm istället för hudkräm,
hälla kaffepulver i kaffekokaren där vattnet skulle hällas i,
mata katterna med pasta istället för kattmat,
Lägga kissblöjor i skafferiet och kylskåpet (jätteroligt när man några timmar senare hittade dem)
och förlagt pryl efter pryl efter pryl utan att hitta det igen.
Jag var även expert på att tala med folk, ställa frågor om och om igen för att jag glömde vad de svarade hela tiden. Amningshjärna innebär att befinna sig i en bubbla man omöjligt kan spräcka. 
Nu ammar jag inte längre, därav kan jag inte säga att jag har amningshjärna, vad ska jag nu skylla mina virrigheter på? haha
 
Ni andra då, vad för konstiga saker gör/gjorde ni i detta tillståndet? ;)
 

- cyniker

När jag ser unga mammor med barnvagnar, och mammorna är så smala och beniga att alla ben sticker ut.. Då brukar jag tänka "vad är hon för föredöme för sitt barn?". Kalla mig cynisk, det är jag säkert.
En mamma ska vara ett hälsosamt föredöme för sitt/sina barn, det är min synpunkt. Man ska inte vara för tjock och man ska inte vara för smal.
Varför kastar jag sten i glashus?
183 cm lång, 53 kilo lätt och 23 år gammal.
Varför?


- kyss mig

Hej fläskläpp!
Jag vaknade imorse och kände mig lite konstig på överläppen. Hmm, bäst att kolla i spegeln.
Wtf?! Vem är den där Ankan i spegeln!
Jag har mer plutande läppar just nu än värsta sortens fjortis posare, tack för det liksom. Precis vad jag önskade mig sist jag såg en stjärna falla! ;) haha
Nu är mysteriet ett faktum, hur fick jag fläskläppen?


- slakthuset

Ända sedan jag var ungefär 14 har jag fasat inför att fylla 23.. För när man fyller 23 dimper det ju ner en kallelse i brevlådan, en kallelse till livmoderhals cellprovstagning!
Ve och fasa, när jag var 14 var det någon elak själ som talade om för mig hur ett sånt test går till..
Man ligger i en gynekologstol med benen i vädret medan barnmorskan för in en GIGANTISK sax, tänk er en häcksax(!), upp i livmoderhalsen och klipper av en STOR bit medan man ligger och skriker av smärta..
Så fick jag det berättat för mig när jag var 14, och idag var det alltså dags..
Barnmorskan höll på att skratta ihjäl sig när hon hade "borstat" lite "där nere" och sa att hon var färdig och jag utbrast : "-men saxen då?! Var är saxen? Ska du inte klippa?"...
Tack för 9 år av skräck, vem det än var som skrämde upp mig så helt i onödan! ;p haha


- ni kan kalla mig hannibal

Har precis varit iväg på min hjärnröntgen. Det var en spännande upplevelse..
Fick ta av mig alla kläder och piercingar och lägga mig ner. Sköterskan la sedan en gallermask över mitt huvud ala "hannibal Lecter" och hörselkåpor över mina öron som spelade " I wanna be your number one"..
Sen rullades jag in i röntgen apparaten och sköterskan sa att "-nu kan detta låta lite grann..."
Sedan låg jag i vad som kändes som evigheter och lyssnade på dålig popmusik med höga ljud från röntgenmaskinen som bara kan beskrivas som om någon torktumlade, borrade, hamrade och hade hack i skivan samtidigt! Haha


- varning för äckliga bilder

Skrivit rätt mycket negativt sista tiden om min relation med sjukvården.
Jag har många anledningar till att vara det, samtidigt vet jag att vi har bland världens bästa sjukvård i detta landet.
Fattar bara inte varför jag alltid har sån otur när jag ska till läkaren.
Speciellt senaste året, tänkte dra ett exempel eftersom det idag har gått exakt 1 år sedan denna incidenten..

Senaste typ 7 åren blir jag alltid extremt torr och får typ eksem i ansiktet och på armarna runt oktober månad.
Förra året gick jag till en läkare för att få någon kräm utskrivet mot det.
Efter ett besök på 5 minuter skrev han ut ett recept åt mig.

(Bilderna längre ner visar mig:
- morgonen jag gick till läkaren.
- 4 timmar efter att jag smort mig med krämen.
- samt morgonen efter..)

Och ni ser själva, fick världens mest smärtsamma jäkla biverkning och låg inlagd ISOLERAD (snyft:p) på sjukhuset i 10 dagar med dropp. Det kändes som att mitt ansikte brann upp och jag grät floder varje gång jag såg mig själv i spegeln.
(dessutom gravid och extra känslig)
Läkaren hade missat att krämen han skrev ut till mig INTE får smörjas på eksem och sår..


- hujedamig

Jag är smällförkyld! Inte bara förkyld, utan smällförkyld!
Åh vad synd det är om mig ;( man är minsann aldrig så liten och ynklig som när man är förkyld. All världens förlossningsvärkar kan slänga sig i väggen, för jag har faktiskt snuva! Haha
Jag har precis skickat iväg sambo och barn till Benjamins farfar så att jag kan ligga här hemma och snörvla i min ensamhet hela dagen och drömma om regnbågar i mina feberfrossor <3
Inleder dagen med ostmackor,yoghurt och varmchoklad.


- projekt - gain weight!

Okej, hade precis månadens invägning..tappat ytterligare 4 kilo denna månaden.
Andra nyblivna mammor ber om tips på hur de ska gå ner i vikt, men nu ber jag om tips för att SLUTA gå ner i vikt!
Försöker komma fram till hur det kommer sig att jag på 4 månader tappat 25% av min ursprungliga kroppsvikt, hittills har jag envisats med att påstå "jo men jag äter som jag ska" men nu har jag tänkt efter och insett att jag nog inte gör det? :/
Jag äter när jag är hungrig, och många gånger känner jag mig inte hungrig helt enkelt. Jag brukar ha stor aptit på mat, men senaste månaderna har jag inte haft det. Varför?
Fakta är iallafall att nu FÅR jag helt enkelt inte gå ner mer i vikt, jag brukar kunna tycka det är snyggt när nyckelben och höftben är lite framträdande..Men jag har nog nått gränsen för "snyggt", såg snarare rätt äckligt benig ut i spegeln nu när jag duschade.
Så, hjälp mig? :) hur får jag tillbaka aptiten och hur slutar jag tappa mina numera dyrbara kilon?


- reklamera mig själv

Japp, det börjar kännas som att jag borde reklamera mig själv. Den ena krämpan byter ut den andra och jag är snart "Du" med läkarna på vårdcentralen. Idag hade jag tid för att kolla upp mina ögonflimmer, yrsel och svimmningsanfall. Fick lämna blodprov, bli klämd på magen och sköldkörteln, sen beslutade läkaren att skicka en remiss för skallröntgen. Känns lite överdrivet tycker jag, men what to do?
Efter läkaren drog jag hem till Cornelia och pysslade med Benjamins bebisfotoalbum. Cornelia fick även äran att byta en blöja på Benjamin....och 15 minuter senare var han plaskblöt! Haha, hon hade lagt hans lilla pillesnopp uppåt vilket leder till kiss överallt utom i blöjan ;)
MEN HÖRRENI! dagens höjdpunkt var att min lilla son, min lilla Benjamin, 3 månader gamal, HAN VÄNDE SIG FRÅN RYGG TILL MAGE! *stoooolt förvånad mamma* <3


- 226 bilder

Idag har varit en intressant dag,haha. Jag hade bestämt mig för att dra till mobilia köpcentrum för att framkalla totalt 226 stycken bilder på Benjamin som sen ska ramas in och klistras in i hans olika album :) so far so good typ haha.
När jag precis gått på bussen och ska böja mig ner för att rätta till Benjamin i vagnen sa det "KNARACKABOM!", och plötsigt var min snart 23 åriga rygg sönder, trasig, kaputt kalla det vad ni vill! Kämpade mig in till fotoframkallningen sen insåg jag att det inte gick mer, fick ringa mina föräldrar i Lund och be dem komma och agera ambulans åt mig och köra mig hem, krigskadad som jag var (jag, dramatisk? Nej nej;p)
Nu är jag alltså hemma, ligger och kvider i sängen med 226 foton runt mig och en liten bebis som bara skrattar åt mitt jämrande ;)


- Follatta whata?

För ett tag sen skrev jag ju att jag var lite orolig att jag hade fått muncancer eller nåt, har haft stora sår i munnen sen Benjamin föddes som gör att jag har otroligt ont när jag pratar och äter..och alla som känner mig vet hur mycket jag pratar och hur mycket jag äter så ni kan ju tänka er mitt lidande! ;) haha
I vart fall, jag har nu varit några turer hos läkaren för att kolla upp detta då det bara blir värre och värre och nu vet vi vad det till 99% beror på....
Folatbrist tydligen, en "åkomma" jag aldrig hört talas om. Tydligen ska folaterna i kroppen ligga på 40 och mina folater ligger för tillfället på 5.. Så det blir medicin och smärtstillande för mig den närmsta månaden till att börja med så får vi se sen:)
I alla fall inte cancer eller något annat farligt, men ont gör det!
En bild från dopet följer samt några bilder på Benjamin och hans nya favoritleksak som han fick av Lena och Rolf i lördags:))


- flygplan som störtar

När jag gick i gymnasiet och var på studiebesök hos kustbevakningen i Malmö skulle de ge oss en liten flyguppvisning med sina plan. Problemet var bara att de störtade rakt framför oss och dog...
Sedan dess har jag rätt ofta mardrömmar om plan som kraschar på olika vis och sånt, när jag ser flygplan i luften får jag ofta en klump i magen och måste följa de med blicken så de inte störtar.
Men, det som är värst är stridsflygplanen som de senaste dagarna har envisats med att flyga ovanför mitt hus, jag blir helt skräckslagen av ljudet varje gång och blir spiksäker på att de ska krascha rakt genom mitt fönster och sitter skräckslaget och håller andan med världens hjärtklappning!
Ville bara lätta på hjärtat om mina löjliga oros nojjor, haha. Får väll flytta någonstanns där det inte finns flygplan, ska bli spännande nästa vinter när jag ska flyga till Thailand...;)


RSS 2.0