- tro hopp och kärlek?
Ett scenario vi har här hemma väldigt ofta sedan Benjamin föddes är:
Klockan 22; vi går och lägger oss
Klockan 22.15; Alex börjar snarka
Klockan 22.20; Benjamin släpper Tutte och somnar
Klockan 23.30; jag får panik för att jag inte somnat ännu, Alex snarkar och Benjamin andas tungt
Klockan 00.00; jag somnar äntligen
Klockan 02.00; jag vaknar till för att se att Benjamin fortfarande har det bra och inte fått täcket eller något över sig, Alex snarkar fortfarande..
02.15; jag somnar om
03.30; Benjamin vaknar och pratar=han vill ha lite nattamat, Alex snarkar fortfarande
07.00; Benjamin vaknar o vill ha frukost, Alex vaknar och ska upp till jobbet..
Det är då han gör det, det där som får mig att rynka mina ögonbryn så hårt att jag skulle kunna klämma ihjäl någon mellan dem.
Han säger "-Guuud, jag har verkligen inte sovit på hela natten thilde!" (läs: du kan väl ta första blöjan thilde)
När jag då svarar honom att "jo du älskling, du har snarkat gott hela natten medan jag legat vaken och ammat och funderat på allt mellan himmel och jord" så replikerar han tillbaka; "- jag har inte märkt att du varit vaken, och Benjamin har sovit hela natten ju."
As I Said Alex, DU HAR SOVIT OCH DÄRFÖR INTE MÄRKT NÄR JAG VARIT VAKEN OCH AMMAT! GÅ NU UPP OCH TA DIN SON OCH GE MIG 5 MINUTER ENSAM I TYSTNAD!
Min älskade Alex, jag kommer att sakna dig som bara den dessa två dagarna du är i Stockholm, men inte på mornarna <3
Ahahah oh vad jag känner igen det! fast mannen är morgonpigg och tar gärna Iris på morgonen så jag får sova. Men jg hatar när han säger sådär vid 6 på morgonen "är det första gången du är uppe?" ehmmm nä?
Å vad jag känner igen det där! Fast nu har Emma börjat vakna preciiiis när Marcus ska gå och lägga sig, så då kryper han ner hos henne och tar natten.. Lagom tills vi ska börja om med nästa amningsperiod ;)
