Thiilde den vilde

Så, hur gick första natten för Benjamin i sitt eget rum?
Sådär, han gnydde en gång och Alex var där och hämtade honom innan jag hann blinka!
Alex har seperstionsångest inför detta big time, och jag försöker få honom att inse dels att vi inte kommer kunna ha både Benjamin och kommande bebisen mellan oss, samt att vi inte kan vänta ända tills bebisen kommer med att hänvisa Benjamin till sitt eget rum..
Mina resonemang når inte riktigt fram.

Vi har fått mötas på vägen, fram till påsk ska vi börja med att Benjamin sover alla tupplurar på dagen på sitt eget rum, och efter påsk ska även nätterna tillbringas där.. Till dess får jag finna mig i att bli fortsatt misshandlad på kvällar och nätter av en full huligan. Han är iaf söt när han sover, även om han och hans far tävlar i vem som snarkar högst.. <3

För att förbereda Benjamin lite inför att inatt sova ensam i sitt eget rum, beslutade jag att vänja honom idag på hans tupplurar.
Han har 3 tupplurar x30 minuter om dagen.

Tupplur 1; jag la ungen i sin säng, ungen reste sig, grät "maaaamma!" i 20 sekunder. Jag satte på spotify, ungen la sig ner, somnade efter 2 minuter.
Tupplur 2; jag la ungen i sin säng, satte igång spotify direkt, ungen somnade. Och nu 2 timmar senare sover han fortfarande.. Tror inte vi hinner med "tupplur 3" innan läggdags.

Tar det som ett gott tecken inför nattningen ikväll, peppar peppar!

Benjamin har av någon anledning (hans pappa) sovit mellan oss de senaste 3 månaderna. Visst, mysigt, men nu börjar han bli stor och tar upp halva vår säng och beter sig som en full huligan!
Häromnatten låg jag och sov uppochner i sängen för att få lite lugn och ro utan någon som sliter mig i håret, hur slutade det? Jo, vi vaknade och upptäckte att barnet inte låg i sängen, utan hade rullat ner på golvet, och fortsatt sova!!?
Senaste nätterna har han även börjar krypa över oss och försöka resa sig i sängen genom att dra i våra huvuden, så nu har jag satt ner foten, nu ska ungen flytta in till sitt eget rum och säng igen!

Tillbringat förmiddagen till att bädda fint och göra ordning, ska bli spännande att se om Benjamin (och Alex) finner sig i detta ikväll..

Bild på när Benjamin senast sov i sin egen säng, en liten plutt med vaktande katt <3

Benjamin har ju börjat gå runt mot möbler som en liten galning nu, och ja, här hemma är inte sådär vidare barnsäkrat..
Så idag löste jag det problemet lite genom att bära ut (vårt ooootroligt tunga) vardagsrumsbord till hallen. Så nu kan vår lilla nakenfis gå fram och tillbaka runt soffan hur mycket han vill utan att riskera att slå huvudet i bordet mer=win!
Alternativet var att bubbelplasta bordet, men jag kom på att jag har en sambo som lider av en otrolig fascination när det gäller att "poppa" bubbelplast, så det skulle bara hålla en kväll innan alla bubblor skulle vara bubbelfria liksom.

Bjuder på bilder av en nöjd nakenfis som promenerar/klättrar runt soffan, samt en huligan som välter mitt fina klosstorn..

År 2012, januari, en höggravid Thilde;
"- Nej alltså Heffaklumpen (Benjamins namn i magen) kommer minsann INTE få smaka godis och sötsaker förrän han är minst 4-5 år!"

År 2013, mars, jag konstaterar att min 9 månaders som redan smakat; choklad, sockerbulle, lussebulle, glass, pepparkakor OCH ostbågar..
Oj oj oj, men jag tröstar mig med (och försöker intala mig) att detta endast beror på att han ändå inte vet skillnaden, att jag bara låter honom smaka eftersom han vill smaka allt vi äter, och jag har för dålig självbehärskning med att vänta med glassen ända till han sover på natten!

Så fort han är stor nog att förstå vad det är kommer han inte få annat än frukt.. Jag lovar..

Tänkte mig på en liten uppdatering om vad Benjamin börjat med senaste veckan;

- Säga "Mamma" och "Pappa", absolut inte på befallning utan oftast bara när han är arg eller vill att vi ska vakna på morgonen
- Leta upp och titta på närmsta lampa när man säger "titta på lampan!"
- Skillnaden på många leksaker, sitter han med sin leksakskorg och jag ber om klossen, då tar han fram klossen och ger mig den.
- Går bättre och bättre, springer nästan när man håller hans händer, och gåvagnen är rolig den med, och idag har han börjat släppa den med bägge händerna och försöka hålla balansen. Till min blandade skräck förtjusning..
- Vill fortfarande inte krypa, men har börjat dra sig framåt medan han ålar när han tröttnat på att förgäves be mig om att hjälpa honom gå dit han vill.
- Att läsa böcker är det bästa han vet, titta på bilderna, bläddra och höra pappa göra djurläten. <3

Tiden springer, jag är så stolt över min son! Att få följa hans utveckling, dela hans glädje och fyllas av hans skratt, det finns inget finare än min familj. Jag är så tacksam över Benjamin, Alex och miniklump i magen <3

Kvalitetsdag med mitt hjärta för att gottgöra de senaste dagarna jag legat och spytt och varit en tråkig mamma=
Promenad med gåvagnen utomhus, gungande på lekplatsen och glass i solen! <3

En underbart härlig dag, önskar mig fler såna nu! -Snälla söta rara solen, bli kvar hos oss

Idag blev det en tur till lekplatsen för att gottgöra gårdagens blodbad. Fast efter de bajsblöjorna han har gett mig idag, skulle jag vilja påstå att det är rätt jämnt nu.. ;)

Mitt stackars lilla hjärta har numera en Kalle Anka fläskläpp :(
Det hela började med besöket på Bvc i förmiddags, sköterskan frågade om han blödde mycket när han slår sig, varpå jag stolt deklarerade att "Benjamin har aldrig blött, för han slår sig aldrig!"..

När vi kom hem från Bvc lekte vi lite i lekrummet och Benjamin gick med sin gåvagn när katten kom in = Benjamin släpper gåvagnen för att fång katten och glömmer bort att han ej kan gå utan stöd vilket resulterar i att han faller handlöst och slår upp hela läppen!

Blod ÖVERALLT, inga tårar och inget gråt. Men JAG får panik av allt blod och kastar ner Benjamin i vagnen och springer tillbaka till Bvc.

Jag har världens bästa Bvc tant, för när hon konstaterat att han bitit av hela strängen på insidan av överläppen så säger hon lugnt; "ja men det var likabra, för ibland är de strängarna så strama att tandläkarna klipper av dem...men nu har ju Benjamin gjort det själv!"

Nu blir det isglass i soffan för mitt lilla blåslagna hjärta, medan hans fläskläpp blir blåare och blåare och större och större.. <3

Jag är en sån som avskyr kladd! Verkligen avskyr det, kryper i skinnet på mig ute på cafeer när jag ser ungar med mat överallt som kastar puré på de som befinner sig inom en radie på 50 meter från dem! (Okej, liten överdrift)
Jag matar Benjamin, och har lärt honom att han INTE får stoppa händerna i munnen när det är mat, därav blir det aldrig kladdigt vid våra matstunder..
Men jag har insett att jag inte kommer kunna mata honom tills han är 18, snacka om att han skulle bli retad när han har kompisar på besök..
Så ja, nu har ungen fått börja testa att äta själv.. Jag förberedde mig på att han skulle kasta runt tallriken och stänka mat på mig och väggarna..
- MEN vilken duktig pojke jag har! Han tar skeden vackert till munnen och äter som om han alltid kunnat det! Stänker ingenting, kastar inte runt skålen och geggar inte.. Underbart <3 haha

Min son är redo för Nobelmiddagar

Jag: Var är klossen?
Benjamin: tittar på klossen
Jag: ta klossen!
Benjamin: tar klossen

Ja, jag är medveten om att mina metoder påminner väldigt mycket om hur man tränar en hund..

När Benjamin var 3 veckor gammal ungefär, var vi och åt lunch på en uteservering och jag hade lilla Benjamin i mitt knä. Jag skulle böja mig fram för att ta något, och stötte i Benjamins lilla pluttehuvud i bordskanten.. Vilket ledde till ett litet litet rött märke på hans lilla lilla panna i säkert 15 minuter!
Det retade Alex mig för då, och det är något han aldrig har glömt..!
För varje gång sedan dess som Alex har kommit hem från jobbet och sett tillexempel ett litet millimeterstort blåmärke eller rivsår någonstans på Benjamin så har han utbrustit;
"- stackars pappas lilla pojke, vad har dumma klant mamma gjort mot dig idag..?"

Jag oroar mig för när Benjamin faktiskt börjar få blåmärken på lekplatsen om några år, oj oj oj vad Alex kommer vara på mig då om "oaktsamhet"...

Kanske bäst att jag rullar in ungen i bubbelplast redan nu?! ;)

Vet inte hur jag ska inleda detta inlägget, jag bara sprudlar över av känslor just nu..

Benjamin har de senaste dagarna blivit så..vet inte hur jag ska säga..stor?
Han busar hela tiden, skrattar så han kiknar när man skojar med honom, drar sig upp från sittande i mitt knä genom att slita mig i näsan, applåderar åt allt han tycker är roligt, bläddrar i böckerna till sidorna med roligaste rimmen, pratar non stop..
Visst nu är ju detta saker han gjort ett tag, men senaste dagarna har det liksom blivit så, vet inte, tydligt och överväldigande?

Lååång osammanhängande mening, men min lilla bebis har blivit så stor på bara några dagar känns det som!

Hur fick jag denna perfekta lilla pojken?!

Imorse hände det, det som inte får hända.. Det som jag hört andra berätta om, men viftat bort med orden: "haha, det skulle aldrig hända mig!"..
Men idag hände det alltså, och jag har mått dåligt enda sedan dess, det var som i en skräckfilm!.. Fruktansvärt!

Benjamin bajsade i badet!!!!

Benjamin är utan tvekan pappas pojke!
Igår när Alex kom hem efter sin helg i Stockholm stod jag och Benjamin i hallen, Benjamin är rätt ny på det här med att gå, och tar oftast några små vingliga steg. Men när Alex öppnade ytterdörren fullkomligen sprang Benjamin med säkra stabila steg med mina händer som stöd mot Alex. Han tjöt av lycka när Alex tog upp honom!
Jag hade lika gärna kunnat vara luft resten av kvällen igår, Benjamin och Alex hade bara ögon för varandra, och det räckte att Alex log mot Benjamin så skrattade Benjamin som om hans liv hängde på det!
Så underbart att se, och nu undrar jag vad Benjamin tänker när pappa inte är hemma.. Han kanske tror att jag gömmer pappa?

Sambon är i Stockholm hela helgen med jobbet, och tanken igår var att jag bara skulle vara hemma och ta de lugnt med Benjamin. Men hans hosta och andning kändes värre igår trots hostmedicinen och jag litade inte på vårdcentralen häromdagen, så jag packade ihop oss och så begav vi oss till Lund redan igår istället. Tog med Benjamin till barnakuten, där vi fick utskrivet en ny medicin som ska underlätta hans andning lite. Tack!

Sen sov vi hos mina föräldrar, som ska passa Benjamin ikväll. Jag ska på fest, i Malmö hos Lisa.. Jag lämnar alltså mitt sjuka barn och drar på fest.. Han är pigg och glad och kommer sova medan jag är borta.. Men ändå.. Tur att jag har några pluspoäng på mammakontot..

Bilder från imorse när Benjamin badar i mina föräldrars köksvask med sin fascinerade morbror

Vi har tillbringat dagen hos min älskade My, i Eslöv. Käkat en kebabtallrik som smakade fisk..fortfarande..

Sen gick vi hem till min o mys gamla/unga "extramamma" Kikki för kaffe och semla. Så mysigt. Hennes barnbarn Charlie som är 16 månader var också där, han och Benjamin var dock ganska jämnstora haha. Ingen liten nätt heffaklump jag har ;)
Benjamin fick även vara med om sitt livs första slagsmål när Charlie inte ville dela med sig av sina leksaker.. Benjamin fick både 1,2,3,4 och 5 snytingar i ansiktet av honom.

Pojkar... ;)

De flesta som träffar Benjamin brukar alltid poängtera hur glad och nöjd han är..
Men jag som är med honom 24/7 kan tala om för er att mellan 16-18 är han oftast väldig butter på sin lilla mamma. Vägrar sin vila, gnäller åt grötskålen och protesterar mot sina leksaker..
Det leder till att jag brukar få lite små-ångest vid 15 tiden om dagarna, eftersom jag vet att klockan närmar sig 16 och två timmars trots.

Fram till nu! Jag har hittat lösningen!
Det bästa Benjamin vet är att bada, så de senaste dagarna har jag gett honom ett bad klockan 16, vilket leder till glad unge vid grötskålen, vilket leder till trött bebis som somnar av sig själv till sin vila vid 18 i sackosäcken.

Japp, jag är jäkligt nöjd! Hoppas det funkar att bada honom glad även som butter 14 åring..?

Idag blir Benjamin 8 månader.. Jag undrar vart tiden tar vägen?
Nu är han inte längre en liten bebis som bara ligger och sover, nu är han en liten pojke!
Han utvecklas så snabbt att jag knappt hinner med i svängarna och han har redan en underbar liten personlighet.

Lite av vad Benjamin 8 månader kan:
Gå med stöd
Stå upp
Säga mamma, pappa, katt, kaka (och tyvärr hasch)
Klappa händerna på befallning (duktig vovve)
Har 8 tänder
Sitter helst, och tar emot med armarna själv när han vill lägga sig
Pussas
Bits fortfarande och morrar som en varg samtidigt
Älskar att bli kittlad och leka titt-ut

Jag och Alex brukar ibland sitta och titta på Benjamin när han sover och diskutera "tänk när han kan xxx" eller "tänk när han gör xxx första gången".

Och en sak man tänker mycket just nu är, "tänk när han säger sitt första ord!".
Han är i den åldern nu där första orden kan komma. Han har ju sagt pappa och mamma, men vi vet inte riktigt om det är medvetet ännu. Därför räknar vi inte riktigt det, utan väntar på ett annat mer konkret ord, typ.

Och nu på morgonen har Benjamin hållt tal, han säger "hasch hasch hasch!" Om och om igen...

Om "hasch" är hans första riktiga ord kommer jag nog inte våga lämna hemmet och gå ut bland folk på ett bra tag!