- hjärtat utanför kroppen
Då och då kommer det upp artiklar om mobbning, eller reklam på tv mot mobbning.. Men mobbningen kvarstår. Barn som retas redan i förskolan, barn som mobbas och inte får vara med i mellanstadiet, barn som blir slagna och utfrysta i högstadiet och barn som hellre hoppar av gymnasiet än att utstå mer plågor.. Många av dessa barnen blir deprimerade, några kanske tar sina liv. Gemensamt är att de alla lever med ärren för resten av sina liv. Känslan av att vara fel.
Den känslan, känslan av att vara fel, till synes utan anledning, hos ett barn..
Jag har tänkt att den dagen något av mina barn kommer hem och berättar att någon varit elak, eller retats, den dagen ska jag riva berg! Bara tanken på att mina barn kanske ska bli mobbade någon gång, och känna sig "fel", den tanken får mitt hjärta att gå sönder, att vilja gå och kräva ändring av rektorer och politiker redan nu, lite förebyggande för mina barn, men det kan jag inte..skulle framstå småknäppt.
Men det jag kan göra är att tala med andra föräldrar, be er att ta ansvar för era barn, precis som jag med mina. Det finns antagligen lika många mobbare som det finns mobbade. Och jag lägger änsålänge största ansvaret på föräldrar och uppfostran. Lär era barn rätt från start!
Läste en artikel idag om hur en liten flicka hade sagt till en programledare på Bolibompa att hennes pappa tyckte programledaren var ful.. Vad lär han sin dotter? Jo, att det yttre är det som spelar roll, att det är ok att låta de som ser annorlunda ut höra att de ser annorlunda ut, att de är fula. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör, tänk på att även små barn hör vad vuxna pratar om till varandra. Vill vi barnen ska tro det är ok att döma folk för ytan? Tror ni det mönstret plötsligt går att bryta senare? Nej.
En vän la upp en status om hur hennes barn hade kommit hem från dagis och sagt att denne aldrig vill få glasögon, för då kommer alla barnen skratta åt den (vilket de tydligen gjorde åt annat barn med glasögon), barn måste lära sig att alla är ok! Det är ok att ha glasögon, brun hud, rött hår/fräknar, finnar, syndrom osv i all oändlighet, det är INTE det som definierar vem vi är! Lär era barn det, allas lika värde, från start! Vänta inte på första samtalet från skolan att ert barn ev har varit elak, börja från det att barnet säger sina första ord!
Min äldsta son är två, han får redan höra dagligen av mig tex att alla barn får vara med att leka, att inte slåss, att det finns nåt bra med alla barnen på dagis "hon är bra på att klättra", "han har en tröja med härliga färger/figurer", visa ut det positiva! Men också att de ska våga säga ifrån, på hans dagis går en pojke som dagligen slåss/nyps/rivs, många föräldrar säger "slå tillbaka", enligt mig är det iaf inte rätt sätt, inte i den låga åldern. Lär barnen att säga ifrån, "stopp! Sluta slå. Jag vill inte leka annars". Ändra mönstret på det viset. Från start. Var inte rädda att prata med föräldrarna, förebygg!
Skolan har stort, ok det största, ansvaret att handla mot mobbning. Men vi föräldrar har största ansvaret i att uppfostra våra barn med rätt och fel. Att förklara, lära och samtala. Känslor är viktiga. Man vill göra varandra glada, inte ledsna. Ta inte föregivet att era barn "förstår" att de ska va snälla bara för att ni är en "bra" familj, prata aktivt om rätt och fel ändå, och vikten i att även stå upp för någon man ser blir utsatt! Tanken på att Benjamin en dag ska sitta ensam med stora tårfyllda ögon i ett hörn för att någon sagt han har fula kläder eller att han kanske pratar konstigt, det får mitt hjärta att gå sönder.. Och föräldrarna till de barnen som isåfall kommer säga de orden, sitter själva hemma med sina tvååringar nu, med all makt att bryta mönstret och lära sina barn rätt..
Jag hoppas på en förändring i samhället nu, att föräldrar ska våga ansvara för sina barn. Och föräldrar till utsatta slippa sitta på jobb med en klump i magen, medvetna om att deras älskade ovärdeliga dotter/son står ensam på rasten och blir skrattad åt. Det är Sverige, 2014. Våra barn.
Hjärtat utanför kroppen<3
- skäms
Dagens fråga Aftonbladet; En moderat riksdagsledamot vill förbjuda gatutiggeri. Ger du pengar till tiggare på gatan?
Resultat;
Ja, ofta 3.49%
Ja, ibland 16.97%
Nej, aldrig 79.54%
Hoppas ni skäms, på riktigt, jag hoppas ni skäms. Vad är era skäl? Skramlet i dina fickor, betyder nog inte mycket för dig, men gör skillnad för den du går förbi med näsan i vädret. Kolla fakta och granskande opartiska artiklar innan ni ger ett enda ord om att inte vilja sponsra organiserade ligor. Hur fan kan 80% av er ALDRIG ge?
Jag är svag för tiggare, jag ger i 99 fall av 100, de mynt jag har på mig till tiggaren jag se och brukar bli tackad av vänliga ögon och ofta ett blygt leende, har jag inte mynt ger jag ibland istället en flaska vatten om det är varmt (pressbyrån ger dig 2 flaskor för 5kr extra, en till dig och en till tiggaren utanför, brukar jag resonera), efteråt brukar jag filosofera iväg en stund när jag promenerar vidare, på personens öde, drömmar, familj, livserfarenhet och vad den varit med om i sitt liv. Ingen vill tigga, ingen blir rik på att tigga, tigger man så behöver man tigga. Var gör det dig ont? Jobbigt att se någon på botten, när du är på din shoppingtur innan du går hem till din middag och fina flaska vin? Lättare att spinna vidare på dina fördomar om ligor, lata individer som inte vill jobba, knarkare, kriminella, bottenskrapet i er hierarki..? Lyft din blick, väck din empati, ge dina jäkla obetydliga kronor, sträck på din rygg och le mot människan som tigger, inte tiggaren, människan.
"80% ger aldrig".. Herregud. Hem och kolla lite Robin Hood eller Karl Bertil Johnssons jul med er!
- viktigt blondinbella
Tänkte ge mig på ett mothugg mot lite av vad bla blondinbella slängt ur sig sedan den dagen hon fick ett plus på Stickan och blev vår självutnämnda Dalai lama när det kommer till kunskap om graviditeter och barn/föräldraskap..
Blandannat saker såsom att gravida är för negativa, gnäller utan orsak och att allt handlar om en positiv inställning. Typ, tänk positivt så slipper du foglossning som gör dig rullstolsbunden, du slipper ett kubtest som visar att barnet har Downs, du slipper bli fylld av 100 kilo vatten och spy 30 gånger om dagen, bara du har rätt inställning! Alla ni som drabbas av ovanstående har tänkt fel! (Läs min ironi)
Och förlossningen, där skrämmer tydligen samhället upp oss i onödan och tar bort "njutningen och förväntan", självklart kan vi enkelt "tänka med rätt inställning" föda ut en klump på 4 kilo samtidigt som vi ler mot en kamera, inte spricker en millimeter, och genast hamnar i vår fina lyckobubbla! Fy er som tänkte fel på förlossningen, sprack till röven, tog all smärtlindring, fick komplikationer med ett barn där syressättningen sjönk så ni tillslut var tvungna att få kejsarsnitt efter 37 timmars krystande, ni tänkte fel! (Ännu en gång, läs min ironi)
Och sen fick ni hem er bebis, och även nu ska ni tänka rätt, för bebisar skriker inte om ni bara är lugna själva. Bebisar har inte magknip om ni älskar de tillräckligt. Inte heller är de vakna på natten eller bajsar 20 gånger på ett dygn. De är inte sjuka, bara fina.. Ni som fick kolikbarn, ni tänkte fel, ändra er inställning, förlossningsdeppression är bara hippie-påhitt, och glöm inte att skynda till gymet och komma i form på 1 månad!
Mitt första barn, Benjamin, världens lättaste graviditet och världens lättaste barn. Mitt andra barn, världens jobbigaste graviditet och ett mycket mer krävande barn som skrek dygnet runt sina första 3 månader. Jag gjorde inget annorlunda första mot andra.
Med detta inlägg vill jag inte säga till någon gravid/nyförlöst en enda klyscha om hur man ska göra med något, det är 50/50 chans om du får ett barn som blondinbellas/min första eller ett mer mänskligt barn som faktiskt kräver mer, gråter, är sjukt osv. Det går inte att styra med inställning.. Första året handlar om tur, bygga trygghet och kärlek, sen kommer uppfostran.. Det enda jag vill säga från andra sidan är, det blir bättre. Du kunde inte gjort något annorlunda med din graviditet eller förlossning, du är bra nog och du hittar dina egna vägar, utan blondinbellas kommande bok!
- Du kan inte amma här
Jag har tidigare varit på krigsstigen två gånger gällande debatten om offentlig amning;
- http://thiilde.blogg.se/2014/january/-jante-janne-ammar.html
- http://thiilde.blogg.se/2013/january/-amma-bebis-vs-amma-barn.html
och nu är det dags igen, i Expressen kunde man läsa om en kvinna på Grand hotell som skulle amma sin 7 veckors bebis, där hovmästaren gick fram och slängde en servett över barnet! Say what?! När man ammar offentligt brukar man själv vara rätt bra på att skyla sig, man är ute efter att mata sitt barn, inte att random flasha sina bröst för främlingarna runtomkring!
Så, fört blev jag uppretad över själva händelsen, men tänkte ändå att "jaja, folk tycker restaurangen är blåst, klart man får amma var man vill.." Sen såg jag att tidningen hade en omröstning; "är det ok att amma på restaurang?" DÖM MIN FÖRVÅNING när jag såg att av 50000 röstande så tycker 58% ATT MAN INTE ska amma på restaurang?! Herregud, 58%! Vad är det för pryda idioter som jag delar luft med som blir så kränkta av att se någon amma?!
rent procentuellt borde alltså många av mina läsare också ha något emot public amning, så snälla, förklara för korkade mig vad problemet är?!
- att vara "ledig"
Jag är mammaledig, jag har varit det rätt länge nu, det blir ju så när man krystar ut två barn på 1,5 år. Titt som tätt får jag höra hur skönt det måste vara, att bara gå hemma hela dagarna och
"mysa" som folk utan barn uttrycker det. Därför tänkte jag dela med mig av hur en typisk dag ser ut som mamma
ledig;
06.00; Benjamin vaknar, får välling i soffan, går på pottan, ny blöja. River lägenheten
07.00 ; Fabian vaknar, får ny blöja och mat medan Benjamin drar ut pantflaskor i köket
07.15-08.00 ; gör kaffe, kissar, klär på barnen, byter blöja på Fabian igen pga stinkbajs, slänger i en maskin tvätt, ertappar Benjamin med att kleta tandkräm på väggen
08.00-08.30 ; klär på mig själv, ger Benjamin frukost, bortar hans tänder, går på potta
08.30-09.30 ; klär på oss ytterkläder, Benjamin vill bajsa, in på pottan, klär på oss igen, bär först ner Benjamin i vagnen, springer upp och hämtar Fabian, går till dagis och lämnar Benjamin, hem igen, nattar Fabian, duschar i rekordfart
09.30-10.00 ; diskar och plockar undan från morgonen, tar ut soporna
10.00-10.30 ; Fabian vaknar, ny blöja, ger mat, stoppar i en till maskin tvätt
10.30-12.00 ; roar Fabian samtidigt som jag städar resten av lägenheten. Är han arg gör jag det med honom i famnen.
12.00-13.30 ; Fabian sover, jag tvättar, dammsuger, duschar och förbereder Benjamins mellanmål. Sorterar tvätt och dammsuger
13.30-14.30 ; Fabian vaknar, matar honom, ny blöja, på med ytterkläder, han kräks, byter om igen, går och hämtar Benjamin på dagis
14.30-15.00 ; tittar på ankorna, stenar ankorna, stoppar arg unge i vagn
15.00-16.00 ; är på lekplatsen, unge rymmer till tåget, tittar tåg, stoppar arg unge i vagnen
16.00-17.00 ; hemma igen, ger ny blöja, ger Fabian flaska och Benjamin mellanmål, potta. Nattar Fabian plockar undan efter mellanmålet och badar Benjamin. Dammsuger igen pga "olyckor" vid mellanmålet
17.00-18.00 ; leker på lekrummet med arg Benjamin och förbereder middag. Fabian vaknar och får mat
18.00-20.00 ; Alex hemma, Fabian ny blöja, äter middag, badar Fabian, badar benjamin igen med fabian eftersom han tycker det är orättvist annars, läser barnböcker, diskar igen. Sjunger blinka lilla stjärna och imse vimse spindel 173 gånger, går på potta
20.00-20.30 ; nattar Benjamin i sin säng
20.30-21.00 ; nattar Fabian i sin säng och tar ut soporna igen
21.00-00.00 ; Alex frågar varför jag inte tvättat en av hans tröjor som inte ligger i tvättkorgen, jag säger godnatt..
02.00 ; ger Fabian napp
03.00 ; ger Fabian napp
04.30 ; ger Fabian napp
05.00-06.00 ; ger en arg Fabian napp var 5:e minut och väcker tillslut Alex och tigger till mig 10 minuters ostörd sömn
06.00 ; Benjamin vaknar..
Det är otroligt underbart att vara hemma med dessa två, men ledig tänker jag inte kalla det, snarare en väldigt krävande hobby för resten av livet <3
- jante-Janne ammar
Nu är thilde irriterad igen! Jag såg på nyheterna imorse där de berättade om en tjej som hade lagt ut en bild på Facebook där hon ammade sin bebis, det hade flera personer sedan anmält för olika saker bl.a. "Pornografiskt innehåll" och "stötande" och "kränkande". Say what? Vad är det nu jag har missat? Att lägga ut bilder i string och genomskinlig bh där man visar hur mycket "muskler" man tränat till sig, det är helt ok? Att länka till musikvideor där folk simulerar sex och sjunger om knark och indirekta våldtäkter, det är också helt ok? MEN att lägga ut en bild, där man ser 10 centimeter hud med en bebis nacke, det är helt över gränsen för vad jante-Janne klarar av att se på sin datorskärm! Då får jante-Janne kaffet i halsgropen, kallsvettas och känner sig kränkt! "Hur vågar denna kvinna fläka ut sig på detta viset medan hon låter någon glupska så på hennes barm?! Nä nu får det vara nog, jag sjukar mig idag, detta skall anmälas! Nu får det vara slut med alla dessa kvinnor som tror att de kan mata sina barn ostraffat!".
Alla inser ju att jante-Janne är den som är en kränkning här, det är han det är fel på och det är han som behöver hjälp att ändra på sin syn här i livet. Det är pga av honom många inte vågar amma sina barn om de inte befinner sig hemma, bakom en stängd dörr med nerdragna persienner.. Det är pga honom som många känner en så stor ångest att de slutar amma tidigare än de egentligen kanske hade velat!
Jag har både ammat och flaskmatat mina barn offentligt på båtar, bussar, tåg, caféer och parkbänkar. Jag har aldrig skämts över det, är mina barn hungriga så ger jag dem mat. Om jante-Janne har problem med det, då kan han antingen välja att titta bort, eller så kan han stanna hemma bakom en stängd dörr med nerdragna persienner, medan han tittar på något mindre kränkande och icke-pornografiskt, typ en musikvideo av R.Kelly. Mycket mer naturligt!
- Att göra "något"
Tänkte belysa en grupp på Facebook som jag tycker att alla borde gå med i, den heter
Matkassen. De sysslar med att hjälpa barnfamiljer som för tillfället har det svårt av olika anledningar tex; ensamstående, folk mellan jobb, personer som har strul med försäkringskassan, fått höga oväntade utgifter eller liknande och som av de anledningarna för tillfället fått svårt att få pengarna att räcka till. Då kan de via
Matkassen efterlysa det mest akuta de behöver, och bor man i närheten och känner att man kan bidra med något utav det hör man enkelt av sig.
Jag tycker det är så jäkla fint, speciellt nu när julen närmar sig och alla är så materiella och ha-galna! Varför inte ägna en tanke åt de i närheten, kanske tvärs över gatan, som just nu kämpar med en klump i magen över att inte kunna ge sina barn ens det nödvändigaste just nu, där julklappar inte ens kommer på fråga eftersom pengarna precis täcker räkningar och om de har tur, till mat.
Idag efterlyste Matkassen hjälp med mat, kläder och blöjor till en familj i Malmö, med en sjukskriven mamma och en pappa som precis blivit arbetslös och inte kommit igång med sin a-kassa ännu, en familj med 3 små barn. Vi har visserligen inte heller överflödigt med pengar denna månaden efter självrisk på den stulna vagnen och andra roliga utgifter, MEN vi har något extra paket blöjor hemma i rätt storlek till ena barnet, och jag har precis varit och handlat en påse med basvaror och mat åt dem för några dagar. Man kan inte göra allt, och man kan inte hjälpa alla, men man kan göra NÅGOT!
Så, nu tycker jag att alla går med i denna gruppen, rätt vad det är kanske de lägger upp en liten efterlysning där just DU kanske kan hjälpa med något! :)
- vagnen
I måndags stal ju någon våran syskonvagn i trapphuset. Jag la ut en efterlysning på Facebook som delades över 500 gånger och hamnade i tidningen där artikeln delades lika många gånger och på radio där jag skämde ut mig genom att fnissa och låta blond.. Men, responsen har varit enorm, folk har blivit lika upprörda som jag; vad för idioter stjäler en barnvagnar?! Människor har hört av sig och erbjudit mig att låna deras syskonvagnar så jag överhuvudtaget ska kunna ta mig ut med barnen, folk har ringt och smsat tips om folk de trott haft min vagn osv osv. Ännu syns inget spår av min vagn, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att se den igen, MEN jag blir varmare i kroppen när jag tänker på alla som visat sin åsikt om att det inte är okej att stjäla på detta viset.
En person visade sig vara utan samvete genom att stjäla vagnen,
Men flera hundratals visar den personen att den gjort fel. Och att det inte går obemärkt förbi!
Igår var jag iallafall i Malmö och köpte ny likadan vagn fast röd, åkpåse, skötväska och ett lås..! Men det stör mig, att någon annan kommer undan med att gå runt med VÅR vagn!
- Y-town M/f!
..Och så hände det som inte får hända, någon stal vår fina syskonvagn! :(
Det är lite komik i det hela, under hela min uppväxt i Malmö, som tydligen ska vara så kriminellt att du enligt sägen blir rånad bara du sticker ut nosen genom dörren, iallafall under hela min uppväxt där så råkade jag inte ut för en enda stöld (utom på dagis när någon tjuvaktig 4åring stal min fina nya pollipocket-ring) eller rån eller något alls! Men, under mina 3 månader i lugna fina hederliga Ystad har vi redan blivit påkörda på bilen av en smitare, blivit bestulna på vår nya dyra syskonvagn och dessutom blivit grannar med vad som förefaller vara pundare.. (Och när jag var 13 blev min cykel stulen här!) Jag bara väntar på att Benjamin ska komma hem och berätta hur han blev rånad på sin napp av ett moped-gäng!
Det enda malmöbon Sienna stal av Benjamin häromdagen var en kram, en puss och en bit av hans hjärta <3
- bättre förr?
Häromdagen la min mammas kompis Suzy, upp en bild på Facebook som hon hade fotat från en gamal graviditetsbok från 70talet. Strax nedanför mitten på sidan börjar det roliga;
Med andra ord, jag ska vara rätt glad att jag ens blev insläppt på förlossningen i mina mjukisbyxor, smärtsamt osminkade förvridna ansikte och risiga hår i hästsvans. Alex däremot, som kom direkt från jobbet hade såklart kostym på sig för att väga upp det. Så jag har väl honom att tacka för att vi fick föda ändå? ;)
hur tusan kunde jag glömma att göra mig fin, liksom?!
Men seriöst, menade de på fullaste allvar att man när man får sina förlossningsvärkar ska ställa sig och sminka sig och ta på sig en fin klänning?! Allt var inte bättre förr..
- lita aldrig på någon!
Jag har (hade) en vän jag känt i 6 år, för 3 år sen ville hon skaffa mobil med abonnemang, något hon inte kunde ha i sitt eget namn.. Så hon frågade mig om inte jag kunde stå på det åt henne. De flesta skulle svarat tvärnej! Men jag, de naivas drottning, tänkte "klart jag ställer upp!" Och hon lovade mig att alltid betala räkningarna i tid. Och det gjorde hon också.. Efter 2 år, alltså förra året, skaffade hon ett eget abonnemang och frågade om inte hennes mamma kunde få använda det som är i mitt namn.. Där började jag tveka, aldrig träffat hennes mamma.. Men hon lovade mig att det inte skulle va några problem, och skulle mot förmodan hennes mamma inte betala nån månad så skulle hon ta ansvar och göra det, "inga problem!"..
Förra veckan damp det ner ett brev från inkasso i min brevlåda, det stod att abonnemanget ej blivit betalt sedan i somras och att jag hade 4 dagar på mig att betala in hela beloppet innan det skulle gå vidare till kronofogden!
Jag ringde direkt till min "vän" och berättade att hennes mamma tydligen slutat att betala, och bad henne lösa det.. Men nej, tydligen hade inte hennes mamma de pengarna före lönen, och min vän är utfattig arbetslös osv. Så hon sa att jag ska betala det sålänge.. Visst, jag lägger ut det, tänkte jag, vill ju inte riskera kronofogden.. Sen började dock min "vän" anse att de inte ska behöva betala tillbaka.. Jag har ju mer pengar än dem tydligen.. Och varken hon eller hennes mamma svarar när jag hör av mig.. Och jag kokar. Kokar så att jag gråter av ilska! Varför gör man så?! Hur kan man resonera så?! Varför ställer jag alltid upp för folk som sen ställer till skit för mig?! Och ja, nu får jag en slutfaktura också, så där rök mina pengar att köpa de sista till bebisen för! Tack!
- utmaning om mig
Fick en utmaning av Lisa, "10 saker om mig", jag hatar sånt egentligen, kul att läsa om andra men inte berätta själv. Känner mig så krystad. Men ok, here we go;
1 - Jag är livrädd för spindlar och bananer.. Gick fobiträning för spindlarna när jag var tonåring, hjälpte sisådär. Bananerna fobitränas jag numera för varje dag nästan eftersom Benjamin råkar älska banan..
2 - Jag beundrar tjejer som tränar sig till fina kroppar, men tycker det ser väldigt äckligt ut när de tränar så de får muskulösa killkroppar. Inte av avundsjuka, utan för att det inte är snyggt!
3 - Som yngre gick jag på många olika sporter; tennis, ridning, simning, malmöflickorna, osv, men den sport jag tyckte mest om och var bäst på, som jag fortfarande idag ångrar att jag slutade med är Fäktning. De ni!
4 - Jag är alldeles för impulsiv, får jag en idé så är det kört. Det har lett till alldeles för mycket byte av killar, lägenhetsköp och byten och diverse farligheter. Naiv och bestämd borde vara mina andranamn. Men samtidigt är jag en grym problemlösare som alltid lyckas ordna upp allt igen tillslut!
5 - Mitt drömyrke har enda sedan jag var liten varit polis. Men efter att ha jobbat inom försäljning och insett att jag kan sälja is till eskimåer och ändå få eskimåerna nöjda med sitt köp, kommit fram till att jag ska studera inom det området efter nästa föräldraledighet.
6 - Jag har inte mindre än tre misslyckade tatueringar; en trampstamp jag gjorde när jag var 14 år på svanken i form av ett kinesiskt tecken som mer ser ut som en utsmetad blodigel, en text på latin på nacken som tyvärr är lite felstavad och sist men inte minst; en skogsälva på sidan av revben/mage som ser ut som en transvestit med skeva händer och linjer överhuvudtaget. Haft totalt 6 osmickrande piercingar (utöver öronen) också som jag tackolov insett hur fula de var och tagit ut.
7 - Jag stör mig på tjockisar i träningskläder som inte tränar.. (Sorry, men sant..)
8 - Jag bor hellre granne med en flyktingförläggning än granne med rasister och andra inskränkta bönder.
9 - Jag måste alltid ha koll på allt runt mig, ibland blir jag yr av allt jag har koll på och tagit på mig ansvar för, bara för att jag vill ha allt på mitt sätt och reservlösningar för alla andras "misstag".
10 - Jag har enligt mig själv alltid rätt, för allt är relativt.. Och nu är jag trött på att skriva.. Hoppas ingen tagit illa vid sig av något. Undras något, så fråga :)
(Skickar detta vidare till; http://glagla.blogg.se , http://nastanperfekt.blogg.se , http://ciliija.blogg.se ,
http://cuison.se )
- neighbours from hell
Våra grannar tar livet av mig! Vi har bott i vår fina lägenhet i snart 3 veckor nu, och trivs ofattbart bra. Bortsett från att våra grannar ovanför har fest minst varje onsdag, fredag och lördag! Det är skrapande möbler, höga samtal, spring i trappan och folksamlingar utanför porten. Här är så lyhört, att det låter som om de är hemma hos oss och både jag och Benjamin vaknar flertalet gånger varje natt av det. Oftast får jag pga det mellan 4-5 timmar sömn.
Förra veckan var Alex uppe och bad dem dämpa sig pga att vår ettåring vaknar, noll resultat. Inatt (en ONSDAG!) fick jag öppna ytterdörren klockan 00.20 och be dem sluta springa i trappan och skrika utanför porten. Sen låg jag vaken till 02, och Benjamin ville upp 06.. Inte en drömvardag för en gravid att gå som en zoombie varje dag och försöka ta hand om en ettåring..
Vet folk inte vad hänsyn innebär?!
Och tillråga på allt hade någon idiot saboterat lekplatsen med döda fiskar imorse så det kryllade av flugor! Blö för idioter!
- glömda barn i bilar
Sitter och läser den tredje artikeln på kort tid om små barn som glömts/lämnats i varma låsta bilar. En 2 årig pojke dog i Eslöv när hans pappa glömde honom i bilen när han åkte till jobbet. Förra veckan blev en 3 årig flicka medvetslös när hon lämnades i bilen medan föräldrarna handlade. Idag lämnades en annan flicka i bil och fick räddas genom att polis krossade rutan.
HUR FAN TÄNKER FOLK?!
Detta sker både med djur och barn, och alla VET att en bil blir otroligt varm väldigt snabbt, så hur fan tänker man?!
Och så små barn, de ska inte lämnas överhuvudtaget utan uppsikt ju. Ibland ser jag små barn ensamma i sina barnvagnar utanför affärer i stan medan deras mammor är inne och handlar kläder, visst att de inte blir överhettade då, men vem lämnar sitt lilla barn så överhuvudtaget?!
Galna white trash bönder borde inte få skaffa barn..
- Motsatsen, PERFEKT service
Efter det förra inlägget har det inträffat en sak som istället är ett klockrent exempel på bra service och kundbemötande, utan att vara påträngande och halvt creepy!
Solen skiner, och jag blev plötsligt väldans sugen på en färdigsallad. Packade ner en styck Benjamin i vagnen och styrde stegen mot den lilla mataffären här i vår minimala by.
Men där fanns ingen sallad att finna, och jag som hade packat med mig en gaffel och allt!
Jag frågade en kille som jobbade där om de kanske hade gömt salladerna någonstans, det hade de inte, men hans svar var minst sagt förvånande och oerhört glädjande; "-vad vill du ha? Kycklingsallad? Jag äger pizzerian här runt hörnet, där är visserligen stängt vid den här tiden, men vänta här 10 minuter så springer jag dit och fixar en sallad! Inga problem!"
DÄR kan man snacka om oerhört bra service! Och ja, hans kycklingsallad smakade underbart ute i solen sen :)
- konsten att vara för trevlig
Jag tog ju som sagt mig iväg till tåget till blind-daten igår.. Normalt sett så är tågvärdarna på tågen ganska korta och zoombie aktiga när de kollar ens biljetter, inte mig emot, och ibland är de halvtrevliga och krystar fram ett litet leende eller "trevlig dag" eller liknande. Men tågkontrollanten igår visade mig att det finns en gräns till vad jag anser vara "behagligt kundbemötande" haha.
Inte nog med att han försökte få en nyvaken Benjamin att skratta genom att skramla och slänga med sin GIGANTISKA nyckelknippa så nära Benjamins ansikte att han nog kommer lida av postraumatiskt stressyndrom, nej nej han skulle självklart också komma tillbaka efter 1 minut och säga "kom jag ihåg att önska dig en bra dag? Du skulle av i Lund? Du får jättegärna ge tummen upp när du kommit av tåget så att jag vet att du fått med dig allt! Ibland är det mycket folk som trycker och trängs och då är det lätt att glömma något! Så ja, trevlig dag på er i solen, och glöm inte att ge mig tummen upp när ni har gått av tåget så jag vet att vi kan köra vidare med gott samvete utan kvarglömda leksaker!"
Allt detta rabblade han i ett enda andetag, med hög lycklig stämma och stirrande ögon! Jag kände mig inte sådär mysigt omhändertagen som man kan göra ibland när någon bryr sig lite extra i en butik eller så, jag kände mig bara vettskrämd! Haha.
Fikan var iallafall väldigt trevlig, jag lyckades få med mig Renata också! När Renata och min nyfunna australienska called it a day, var jag fortfarande pepp och shoppade loss leksaker till Benjamin innan jag bjöd in mig själv på middag hos Erika, "när jag ändå var i Lund, liksom" ;)
Bild på Benjamin och hans kompis Eliott (Erikas son hon klämde ut bara för att Benjamin skulle få en jämnårig killkompis, hon är snäll hon, Erika:p)
- here we go again
Vissa av er kanske minns att jag tidigare berättat om när jag i början av graviditeten med Benjamin fick en grov herpesinfektion som utlöstes av en kräm jag fick felutskriven av en läkare för eksem. Den kom på 2 dygn och kändes som om mitt ansikte skulle frätas bort, jag blev inskriven och isolerad på sjukhus i 10 dagar med dropp, mediciner och uppvisad dagligen för läkarstudenter.
Nu när jag blev gravid igen berättade min barnmorska att jag inte skulle bli förvånad om det bröt ut igen eftersom immunförsvaret försämras som gravid..
Och igår började det, utslagen är änsålänge bara några stycken på käkbenet. Men jag känner att det är påväg att bryta ut på hela vänstersidan i ansiktet, kunde knappt sova inatt för att det är så ömt.
Åkte till sjukhuset i Ystad igår för att snabbt få medicin eftersom att det går så snabbt när det bryter ut.. Blev hemskickad i receptionen eftersom de ej hade medicin där tydligen, och Apoteket var stängt så fick inte ens recept eller träffa läkare. Idag har jag fått tid på vårdcentralen här i rydsgård, och alla vet vilken tur (not!) jag brukar ha med sjukvården, så vi får se hur detta utvecklas.
Håll tummarna!
- arg thilde
Louise Hoffsten på TV4 Nyhetsmorgon just nu, de pratar om hennes diagnos MS och hennes syn på det och hennes musik osv.
Några saker hon säger får mig bara att bli förbannad..
;Hon anser sig vara ett ansikte utåt för de med samma sjukdom, att hon visar att livet fortgår och går att leva bra ändå. Livet är inte över pga MS, det går att leva bra med det.
Hade jag suttit hemma med grav MS och sett/hört detta, jäklar i min lilla låda vad arg jag hade blivit! Lätt för henne att sitta och säga sådana saker, när hennes MS inte är särskilt grav ännu!
Säg de sakerna till en person med MS som sitter gisslan i sin kropp utan förmåga att röra sig eller prata, med smärtor man knappt kan föreställa sig och pillerburkar huller om buller mot kramper, ångest, smärtor osv. Som inte kan äta, duscha, skratta. Som har en uppsjö av assistenter som gör allt det denne inte längre kan.
Säg till den personens ansikte; "livet är inte över, du kan leva livet bra ändå.."
I dont Buy it!
- Fula thilde
Jag är för första gången på några år inne i en "jag-är-fulast-i-världen" period.
Jag ser bara brister, och inte gör graviditetshormonerna det bättre, tvärtom!
När jag var gravid med Benjamin kände jag mig riktigt snygg och fräsch! Jag hade fin hy, fint hår, snygg gravidkropp osv, ni fattar. Jag höll igång, rörde på mig och umgicks med folk..
Men NU, mitt hår känns flottigt 2 timmar efter att jag duschat och går inte att få fint, jag har finnar för första gången i mitt liv, jag har fått torra partier i ansiktet som vägrar att försvinna oavsett hur mycket jag smörjer mig med mjukgörande, och jag har redan tappat formen lite enligt mig själv och sitter hemma och gömmer mig i mjukisbyxor! Det gjorde jag inte ens när jag var höggravid med Benjamin!
Vafan?! Rent ut sagt! Jag vägrar att säcka ihop nu! Vägrar verkligen!
Nu går funderingarna till att göra en mental och fysisk make over på mig själv, med andra ord, färga håret (testa blondin?), klippa mig, köpa vårkläder och slänga allt tröstätargodis och börja ut och röra på mig igen!
Hyn vet jag inte hur jag ska fixa, tips från andra som vart "ful-gravida"?
Snyft vad synd det är om fula mig :p
- dödsstraff på idioter
Jag brukar påstå att jag är emot dödsstraff.. Men idag har jag ändrat mig, dödsstraff borde vara tillåtet på idioter!
Var på vårdcentralen precis med Benjamin, och när jag sitter med honom i knäet i väntrummet, kommer det fram en kvinna från ingenstanns och rycker honom ur min famn!!
Jag blev helt chockad först, och kvinnan hann kasta Benjamin i luften och pussa hans kind innan jag insåg vad som hände och kastade mig upp och slet tillbaka honom medan jag skrek ord och meningar som inte är lämpliga för barn..
Herregud?! Vem gör så?!
Jag har varit med om att främlingar på stan ibland klämt hans kind eller så och även det tycker jag är över gränsen.
Men att plocka en bebis ur mammans famn?!
Hennes enda förklaring var "jag ville bara gosa med bebisen".. Jag skakade i hela kroppen och en annan ung kille i väntrummet fick ta över och förklara för kvinnan att man inte bara kan ta barn hur som helst...
Idiot!
I vilket fall, Benjamin har en virus halsinfektion :( ska minsann köpa en glass till honom före medicinen! <3
