- Vår Benjamin är född

Torsdag natt klockan 01.58 föddes äntligen våran efterlängtade och redan så älskade son, Benjamin.
Han mätte 50 cm och vägde 3225 gram och hade huvudet fullt av underbart vackert mörkt hår.
Delar med mig av en liten snabb ungefärlig sammanfattning av förlossningen
Förlossningen kom först igång av sig själv hemma klockan 06.00 onsdag morgonen med värkar, inne på KK vid 11.00 konstaterades det med ultraljud att jag knappt hade något vatten kvar i magen och att om inte värkarna tilltog mer före klockan 15.00 skulle de behöva sätta igång mig.
Klockan 14.00 började jag få feber och frossa, kort därefter konstaterades det att sista vattnet hade gått och att Benjamin hade bajsat i magen.
Vid 16.00 påbörjades en igångsättning för att få igång värkarna och öppningsarbetet, Jag hade då 39 graders feber och frossa och stackars Benjamins puls var runt 180-200.
Febern gjorde mig helt väck så jag minns inte så mycket mer och jag spydde massor, men de körde iallafall in mig på förlossningsavdelningen. Jag var dock fortfarande inte öppen mer än 1,5 centimeter.
På förlossningen blev jag sämre, blodprov visade att jag fått någon infektion så de satte in intravenöst antibiotika, Benjamins puls fortsatte att stiga och jag spydde av smärtorna. Utan Alex vet jag inte vad jag hade gjort.
Jag har mest minnesluckor så Alex har fått fylla i rätt mycket åt mig.
Lustgasen var ett skämt, fick någon morfinspruta i rumpan som inte heller hjälpte särskilt mycket.
När klockan var 23.00 var jag bara öppen 2 cm trots alla värkar och igångsättningsgelen eftersom kroppen ej kunde slappna av mellan frossandet och kräkandet antagligen.
Vid 01.00 fick jag epiduralen, och äntligen släppte de mesta av smärtorna!
Kan inte förklara hur underbart det kändes att äntligen få slappna av i kroppen och känna att jag nog skulle överleva trots allt, haha.
-Och som den hjälpte, så fort jag började slappna av i kroppen och min feber gick ner av antibiotikan så öppnade jag mig från 2 cm till 10 cm på cirka 1 timma.
Barnmorskorna blev lika chockade som jag när jag klockan 01.40 sa att det kändes som att jag skulle bajsa på mig och det visade sig att det var lilla Benjamins huvud som stack fram plötsigt!
01.45 började jag krysta, och bara 13 minuter senare, klockan 01.58, var han ute!
En frisk och alldeles perfekt liten pojke <3

Trackback
RSS 2.0