Thiilde den vilde

Den känslan, känslan av att vara fel, till synes utan anledning, hos ett barn.. 

Jag har tänkt att den dagen något av mina barn kommer hem och berättar att någon varit elak, eller retats, den dagen ska jag riva berg! Bara tanken på att mina barn kanske ska bli mobbade någon gång, och känna sig "fel", den tanken får mitt hjärta att gå sönder, att vilja gå och kräva ändring av rektorer och politiker redan nu, lite förebyggande för mina barn, men det kan jag inte..skulle framstå småknäppt. 

Men det jag kan göra är att tala med andra föräldrar, be er att ta ansvar för era barn, precis som jag med mina. Det finns antagligen lika många mobbare som det finns mobbade. Och jag lägger änsålänge största ansvaret på föräldrar och uppfostran. Lär era barn rätt från start! 

Läste en artikel idag om hur en liten flicka hade sagt till en programledare på Bolibompa att hennes pappa tyckte programledaren var ful.. Vad lär han sin dotter? Jo, att det yttre är det som spelar roll, att det är ok att låta de som ser annorlunda ut höra att de ser annorlunda ut, att de är fula. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör, tänk på att även små barn hör vad vuxna pratar om till varandra. Vill vi barnen ska tro det är ok att döma folk för ytan? Tror ni det mönstret plötsligt går att bryta senare? Nej.

En vän la upp en status om hur hennes barn hade kommit hem från dagis och sagt att denne aldrig vill få glasögon, för då kommer alla barnen skratta åt den (vilket de tydligen gjorde åt annat barn med glasögon), barn måste lära sig att alla är ok! Det är ok att ha glasögon, brun hud, rött hår/fräknar, finnar, syndrom osv i all oändlighet, det är INTE det som definierar vem vi är! Lär era barn det, allas lika värde, från start! Vänta inte på första samtalet från skolan att ert barn ev har varit elak, börja från det att barnet säger sina första ord! 

Min äldsta son är två, han får redan höra dagligen av mig tex att alla barn får vara med att leka, att inte slåss, att det finns nåt bra med alla barnen på dagis "hon är bra på att klättra", "han har en tröja med härliga färger/figurer", visa ut det positiva! Men också att de ska våga säga ifrån, på hans dagis går en pojke som dagligen slåss/nyps/rivs, många föräldrar säger "slå tillbaka", enligt mig är det iaf inte rätt sätt, inte i den låga åldern. Lär barnen att säga ifrån, "stopp! Sluta slå. Jag vill inte leka annars". Ändra mönstret på det viset. Från start. Var inte rädda att prata med föräldrarna, förebygg!

Skolan har stort, ok det största, ansvaret att handla mot mobbning. Men vi föräldrar har största ansvaret i att uppfostra våra barn med rätt och fel. Att förklara, lära och samtala. Känslor är viktiga. Man vill göra varandra glada, inte ledsna. Ta inte föregivet att era barn "förstår" att de ska va snälla bara för att ni är en "bra" familj, prata aktivt om rätt och fel ändå, och vikten i att även stå upp för någon man ser blir utsatt! Tanken på att Benjamin en dag ska sitta ensam med stora tårfyllda ögon i ett hörn för att någon sagt han har fula kläder eller att han kanske pratar konstigt, det får mitt hjärta att gå sönder.. Och föräldrarna till de barnen som isåfall kommer säga de orden, sitter själva hemma med sina tvååringar nu, med all makt att bryta mönstret och lära sina barn rätt..

Jag hoppas på en förändring i samhället nu, att föräldrar ska våga ansvara för sina barn. Och föräldrar till utsatta slippa sitta på jobb med en klump i magen, medvetna om att deras älskade ovärdeliga dotter/son står ensam på rasten och blir skrattad åt. Det är Sverige, 2014. Våra barn. 

Hjärtat utanför kroppen<3

Första veckan på dialect avslutades igårkväll med att jag gled med på ett bananskal på middag, bowling och tjurridning på o'learys. Supertrevligt och jag fick en chans att bekanta mig lite med dem som jobbar där nu som inte jobbade där när jag jobbade där 2011. Vilket betyder typ alla utom cheferna och 1-2 säljare haha. Bowlingen gjorde jag mest bort mig med, försökte rädda mig med tjurridningen, men nä, jag gjorde mest bort mig på den med.. Men vafan, maten lyckades jag iaf äta utan missöden! ;) 

Nu ska barnen iaf hem, och helgen tillbringas med lek, kompisar och skola! 

   I måndags började jag jobba igen, på dialect, samma jobb som jag slutade på när jag blev gravid med Benjamin för 3 år sen. Tanken är att jag ska jobba 50% (8-12, mån-fre) och plugga 100% eftermiddagar/kvällar, något som bör fungera nu när barnen har dagis. Samtidigt vill jag inte att de ska gå för långa dagar, så mycket av pluggandet kommer att ske kvällstid en period fram med, trots allt. 

   Just nu läser jag svenska 3/C, och herregud, jag måste haft nån tillfällig psykisk störning när jag anmälde mig till den kursen?! Kunde jag inte nöjt mig med svenska 2/B?! Vafan skulle jag ge mig på C steget för?! Plugga och skriva till jag däckar med en klump i magen varje natt i vetskap om att jag gör uselt från mig, check! Nä usch, ångrar mig om ni undrar, haha, men bara att bita ihop och göra mitt bästa och hoppas att jag får godkänt vid månadsskiftet när kursen är klar.. 

Veckans höjdpunkt; FABIAN tog igår sina första steg!💙

Utöver det har inte mycket hänt senaste veckan, eller ja, jo.. :p men men, nu ska det pluggas vidare! 

Vi var hemma hos Alex i Helsingborg, och hans lägenhet fylldes av 35 gäster som var där för att fira vår kille. Det skulle först vart Nicke nyfiken tema på dekorationerna, men efter leveransstrul blev det samma tema som på Benjamins 1års kalas, djungel! 

Fina Jennie hade gjort smörgåstårtor med bacon/kyckling och ägg/räkor samt en supergod tårta med Nicke nyfiken. Det blev ett jättefint kalas där födelsedagsbarnet sov när det var tårtdags, antagligen inplanerat så han kunde gå loss på resterna när han vaknade.. ;) han fick superfina presenter, och kompisarna uppskattade sina godispåsar. Tack för att ni kom allihopa! 💙🎈🎂🎁💙

Denna lilla envisa pojke.. <3

Suttit och läst igenom min förlossningsberättelse (finns som kategori hör på bloggen, både hans och Benjamins) ikväll och känner mig oerhört blödig och nostalgisk, mitt lilla vilda bestämda energiknippe med världens starkaste och envisaste vilja! 💙

🎈Imorgon blir det kalas🎈

På måndag skolar vi in Fabian på samma avdelning, där kommer jag få min boost, för han kommer garanterat vilja ha med mig varje centimeter! <3

Förövrigt har nu Benjamin kalsonger hela dagarna, och det blir Max en olycka per dag. Inatt var han dock torr hela natten tillochmed, så snart är det hejdå även till nattblöjan, stora duktiga kille! 

Påväg till dagis imorse, samt lite vattenfärgsmålande här hemma i eftermiddags